A new beginning
För oss båda är Aspudden helt outforskat territorium och vi kliver undrande av linje 14 i Liljeholmen för att fortsätta färden på linje 13 mot aspudden. Vi hör ett första vrål och någon sträcker sig instinktivt mot armbandsuret. Det 5 minuter långa besöket på Liljeholmens station är det i sig inget fel på. Ett par ungar försöker tackla upp ett Conviniskåp, en gubbe med spretigt hår hejar på medans övriga medresenärer (vi) otåligt följer spänningen i ögonvrån.
Aspudden, WE ARE HERE.
Någon utbrister “Ser det ut så här, här??”. Den andra har också blivit förvånad men eftersom google maps är en grej så kom den någon dag tidigare. Vi kommer fram till Libertin och slås av hur hemtrevligt det är, lite som när du är på hemmafest och båda ägarna till huset (läs föräldrar) arbetar med inredning och arkitektur.
Maten på Bar Libertin
Vi inleder med en tallrik ibérico, serverad tillsammans med melon och mynta, samt fyra ostron toppade med olivolja, chili och limejuice. Kombinationen på ostronen kändes på förhand nästan övertydlig – sälta, syra och hetta – men överraskade oss ändå positivt. Havets naturliga sälta lyftes av den råa skärpan från löken, som i sin tur rundades av den friska syran från limen. Resultatet blev en elegant balans som fick oss att vilja beställa in fler direkt.
Och ibéricon då? När man får njuta av en 48 månader lagrad ibérico är det svårt att inte stanna upp. Skinkans nötighet och smörighet var precis så djup som man kan förvänta sig av denna spanska stolthet. Den serverades med en fräsch överraskning: en blandning av mango och mynta som inte bara gav sötma och friskhet, utan också fungerade som en perfekt palettrensare inför nästa tugga.
Sedan tog mellanrätterna över och bjöd på en hel palett av smaker.
Rödräkan, grillad och tillagad med citron, vitlök och koriander, var ren och enkel i sitt uttryck. Räkans naturliga sötma fick sällskap av frisk citrus och en örtighet som dröjde kvar. Själv är jag svag för rödräkor och har svårt att motstå att inte beställa in dem när jag alltemellanåt ser de på en meny. Här hade man dock gärna önskat en aning mindre djup i smakerna – vitlöken kunde med fördel ha varit mindre rostade för att ge en mjukare, och mindre skarp smak.
Boquerones på toast med jalapeñomajonnäs och parmesan var en pigg rätt där sälta och syra samsades med ett sting av hetta. Tyvärr tog det tjocka täcket med parmesan ibland över lite för mycket, vilket gjorde att den förväntade umamin från ansjovisen hamnade i bakgrunden.
Färskpotatis med bönor, hasselnöt och brynt smör-hollandaise gav en trygg nordisk elegans till upplevelsen. Kombinationen av nötigheten från det brynta smöret och den silkiga hollandaisen var ett lyft, men rätten riskerade att kännas något alldaglig i jämförelse med de andra mer livliga inslagen.
Rå kossa med västeråsgurka, lökmajonnäs och cashew överraskade positivt. Den lena råbiffen fick en fin kontrast i den syrliga gurkan och en oväntad crunch från nötterna. Här satt balansen riktigt väl – en av mellanrätternas höjdpunkter.
Bräserad griskind med kantarell, sallad, senapsfrö, vindruvor och majs var kanske den mest komplexa kompositionen. Kantarellerna och senapsfröna gav en rustik grund, medan vindruvorna tillförde ett sött avbrott. Ändå kändes rätten lite splittrad – som om den ville vara för mycket på en gång, snarare än att lyfta fram en tydlig huvudsmak. Utöver det var den sannerligen ambitiös och väl värd att prova.
Avslutar kvällen med deras egen tvist på tiramisu, toppad med fläderglass. Smakar som en lyxig Viennetta (Dsvdv) – otroligt! Savoiardikexen ersätts av sockerkaka och serveras varm. Gissar att köket sätter ihop desserten i skålen, snarare än att den ligger färdig i ett bleck som i sant skolmatsmanér skyfflas upp för förtäring.
Vad är då Bar Libertin för restaurang?
Jo, men det är en restaurang dit du går när du vill fly från allt stök och alla åtaganden i hemmet. Just idag orkar du inte tvätta, diska eller laga matlådor. Då åker du till Bar Libertin för att sitta i deras vardagsrum och bara njuta av god mat – utan några som helst krav, förutom kostnaden i kronor
En liten detalj som förstärker den hemtrevliga känslan är vägen till toaletten – man går rakt igenom köket, där det råder ett lugn och en städad ordning som nästan ger en känsla av att kliva in bakom kulisserna.
Hemsida hittar du här
PS. Det kommer matbilder i framtiden och vi åt nästan uteslutande med sked
Leave a Reply