Konwora

En träig doft med toner av läder sprider sig i rummet. Kanske något som påminde om hur det kunde luktat ombord ett skepp i Ostindiska kompaniet – När besättningen med förväntan rundade Godahoppsuden på väg mot Orienten.

För 400 år sedan var resan till Asien en lång och riskfylld expedition, bara för att till slut kunna avnjuta en rätt som idag enkelt beställs hem – kanske med en kall Tsingtao som sällskap.

I dagens värld är det vanligt att kändisar inleder sina inlägg med orden:

“Detta inlägg skulle inte vara möjligt utan hjälp från X“.

På samma sätt kan detta inlägg sägas vara sponsrat av de Komparativa fördelarna – så ett varmt tack till Adam Smith för hans bidrag till världshandeln.

Utan Smith och andra briljanta ekonomer och kapitaliser hade dagens influensers inte surfat gratis i Costa Rica, och kantonesisk mat hade fortfarande krävt en flygresa till HongKong. Deras idéer lade grunden till den globala handeln – och i förlängningen till möjligheten att överraska hela personalstyrkan på en viss restaurang med den imponerande mängd kantonesisk mat två personer faktiskt kan äta i en sittning.

Nåväl.

Vi möts upp och tar tunnelbanan mot söders höjder – skönt att slippa öppet hav den här gången. Någonstans längs vägen inser vi att bordsbokningen inte alls är på Lu’s, utan på Ho’s. Eftersom det var fullt, styr vi skutan mot gamla galgbacken på Södermalm och beställer in varsin färsk tjeckisk öl.

När glasen är tömda och livets stora frågor är avhandlade gör vi ett nytt försök att få bord – och den här gången med framgång. Vi hamnar på uteplatsen, vilket vi båda faktiskt föredrog, eftersom det lätt blir bullrigt inomhus på mindre restauranger – perfekt för två som hellre pratar än ropar.

Kvällens första halvlek är avklarad – Sista 45, nu kör vi!

Om du någonsin besöker Lu’s så måste du ha något klart för dig – Ska du dricka ska du dricka Tsingtao.

Vi gör slag i saken och beställer in varsin öl för att sysselsätta oss medan vi tittar på menyn.

MAT

Vi börjar enkelt – gurka i soja, vinäger, chili och sesam. En rätt man lätt kunde förbise, om det inte vore för att den smäller till som en väckarklocka i munnen. Syran piggar upp, chilin viskar “nu börjar det”, och sesamen bäddar in allt i en varm omfamning. Vi tar en klunk öl, lutar oss tillbaka och känner oss trygga.

Sedan landar friterade wontons fyllda med scampi på bordet. Krispiga, gyllene och barnsligt tillfredsställande – det är den sortens mat som får samtalet att pausa och ersättas av nöjda tuggande ljud. Ingen av oss säger något. Ingen av oss behöver.

Dumplingarna (鍋貼) är Lu’s paradrätt. Åtta små perfektionistiska paket av skinkfärs, kål och ingefära, oerhört balanserade utan någon rivalitet mellan smakerna. När man doppar dem i chili-sojavinägern blir det nästan löjligt gott. Det är comfort food, men gjort av någon som vägrar slarva.

Nåväl kvällen går vidare – ryggbiff med brytbönor och fermenterad svartböna, serverad med ris. Det här är en rätt med självförtroende – mörkt, djupt och med en umami som dröjer kvar i gommen. Brytbönorna är fräscha och krispiga, köttet generöst. Inga överraskningar – bara självsäker tradition.

Den kantonesiska ankan med pak choy och ris följer upp med samma lugna självförtroende. Skinnet är krispigt, köttet saftigt och glaseringen har den diskreta sötman man inte visste att man saknade förrän den är där. Pak choyen får agera frisk sidekick. Detta är en rätt som lett länder till krig, hjälpt bygga den kinesiska muren och sett Ming-dynastin stiga och falla.

Sedan kommer sidfläsket. Också kantonesiskt grillat, men här börjar man nästan fnissa åt hur bra det är. Det knäpper till när man biter i det, fettet smälter bort alla bekymmer och den karamelliserade smaken stannar kvar längre än den borde få. Tillsammans med pak choy och ris är det nästan fusk.

Och så – ibericon. Den spanska kusinen som knackat på dörren till det kantonesiska köket och blivit insläppt utan frågor. Lätt grillad, smörmjuk och ändå fullt naturlig i sällskapet. Det är fusion så som fusion borde vara: inte för att imponera, utan för att det faktiskt passar.

Sist men inte minst – favoriten! Friterad banan med vaniljglass och sirap. Det kan inte bli bättre.

När vi till slut lutar oss tillbaka och försöker summera kvällen inser vi att vi nog ätit oss igenom merparten av menyn. Hovmästaren kommer förbi med ett snett leende, skakar våra händer och konstaterar att han sällan sett två personer fylla ett bord två gånger om. Vi skrattar, tackar för kvällen och lovar att komma hungriga även nästa gång.

Utanför har söder börjat lugna sig. Vi rullar oss ner mot tunnelbanan, mätta och belåtna. Vad var det egentligen vi ägnade de senaste två timmarna åt?

Adam smith hade nog kallat det ett exempel på handelns kraft – vi kallar det bara för en riktigt bra middag.

SLUT

Vi fick bara med hälften av maten på bild och glömde helt att fotografera utsidan – och något betygssystem har vi inte bestämt oss för än. Men med det sagt: om du inte har besökt Lu’s, GÖR det NU!

https://www.koket.lu/stockholm, Skånegatan 88

Konworas ordbok

X = Beskriver valfritt företag som gillar iden av att ge valfri influencer 300 000kr för att surfa i Costa Rica. (Oavsett vad man tycker om det är reklameffekten enligt IPA faktiskt riktigt hög).

Komparativa fördelar = Gör det du är bra på och handla med överskottet.

Galgbacken = Stigbergets Fot.